Filmfestival 6 (2007)

En dags vila mitt i festivalen för att ge mig själv ett andningshål innan sista halvan drar igång. Börjar bli lite veckovill av att gå och se film varenda dag och allt är upphängt på vilket filmvisningsnummer som gäller härnäst, t o m filmnamnen försvinner.

Onsdagens film blev den danska filmen How to get rid of others. En becksvart och satirisk science-fiction-film, eller man kan nog snarare beskriva den som social-fiction.
Ca 50 år in i framtiden så har det på något sätt tagits ett beslut om att 20% av den danska befolkningen skall avrättas. Den del som man avser att avrätta är den som ligger samhället störst till last och står för 60% av samhällskostnaderna utan att själv ge speciellt stort bidrag tillbaka.
Vi får följa hur en grupp personer plockas in av militära styrkor för att utredas om huruvida de har gjort något för samhället. Om man uppfyller ett par av sju uppställda krav så ligger man risigt till och är då tvungen att kunna visa på att man är nyttig.

Synd att regissören inte var närvarande för frågor. Hade varit kul att få höra om möjliga kopplingar till de senaste årens danska politik.

Filmfestival 5 (2007)

Måndagens film har det lite provocerande namnet Hata Göteborg. Jag hade förväntat mig lite större fotbollsinnehåll efter en massa snacka på olika forum och hemsidor när filmen presenterades som en del av festivalen. Besvikelsen blev dock inte så stor i slutändan eftersom det visade sig att det var en riktigt bra film.
Filmen är centrerad kring ett kompisgäng i Helsingborg under en solig sommarvecka. Gänget känns lite ansträngt, mest p g a den dominerande ledaren som inte tolererar att någon går emot honom och att allt skall ske på hans villkor. De andra hänger dock med. Vare sig det gäller att spela fotboll och få skäll av ledarens styvfar eller åka till till Helsingör för att supa och slåss.
In kommer den goe gubben Isak från Göteborg och introducerar en störning som skakar om gruppen och vi får följa hur det utvecklar sig.

Även om karaktärerna kanske kändes lite överspelade så accepterar man dem och dras med. Fick nästan lite G-vibbar. Kul var det iaf och det är bara att gratulera till den smarta marknadsföringen kring namnet och hoppas att filmen får biodistrubition. Fler bör få se denna film. (7/10)

Filmfestival 4 (2007)

Söndagens andra filmvisning gav fyra stycken examensfilmer från Filmhögskolan i Göteborg. Visningen var på Haga 1, vilket innebar världens sämsta säten.

Först ut var filmen Kompisar av Magnus Mork. Handlingen är om två kompisar som delar lägenhet och om hur deras olika syn på vad deras kamratskap handlar om påverkar dem. Hyfsad, även om karaktärernas handlande kändes lite konstigt.

Härnäst visades Triptyk av Isabella Eklöf, som är en film bestående av tre olika episoder. Där de två huvudfigurerna i varje episode spelades av samma skådespelerskor. När jag såg filmen så kändes episoderna disjunkta och krystade. Men jag antar att de går att se som tre olika typer av interageranden.

Nummer tre på visningen var en dokumentär om Håkan Milds sista dagar som fotbollsspelare. Denna film som var huvudanledningen att jag gick och såg filmerna har jag skrivit om på den blåvittcentrerade bloggen Bara ben på Glenn Hysén. Oväntad form.

Sist ut var ytterligare en film uppbyggd av tre episoder som heter Juni och som är regisserad av Fijona Jonuzi. Det växlade mellan de tre episoderna under filmen och till att börja med kändes filmen som ett "Va fan?", men tog sig ordentligt under gång när episoderna utvecklades. Alla episoderna handlade om vänner och deras dåliga kommunikation, som leder till konflikter av olika grad. Riktigt bra i slutändan.

Filmfestival 3 (2007)

Dagens första film kom som en överraskning. Var ute och gick på stan med brorsan och hans son när jag får ett telefonsamtal om att det finns en biljett tillgänglig till en kroatisk film på eftermiddagen. Eftersom jag inte hade något annat för mig och det gick att klämma in filmen innan nästa planerade film denna dag så hängde jag på.


Filmen heter What Is a Man Without a Moustache? och är något som man kan beskriva som romantisk dramakomedi. Filmen börjar tragiskt och jag undrade vad det var för film som jag blivit medlurad på. men det skulle ändra på sig vad filmen led.
Filmen handlar om Tatjana som förlorar sin man i inledningen av filmen och går in i en längre tid av sorg och tystnad. Trots sin tragiska inledning så utvecklar sig filmen i allt mer komedisk riktning och är i slutändad närapå buskis. Vändningen för henne kommer i samband med att hennes svåger återkommer till Kroatien från Tyskland. Den centrala handling med kärleksaffären mellan Tatjana och den katolske prästen Stipan kompletteras med ett par andra. Bl a en mellan svågerns dotter och den lokale poeten och miljöförkämpen Stanislav.

Min kroatiske vän sa att filmen innehöll en del referenser till händelser inom kroatisk politik de senaste åren. Naturligtvis svårt för icke-kroater att hänga med i, men i det hela en underhållande och roande film.

Filmfestival 2 (2007)

Festivalens andra dag gav min andra film under festivalen. Denna gång en skräckfilm från Japan som heter Nightmare Detective, regisserad av Shinya Tsukamoto, som även regisserat Tetsuo: the Iron Man.
Personer börjar begå självmord i sömnen under hemska mardrömmar och polisen är väldigt förbyllade över de bisarra dödsfallen.

Den nya kvinnliga polisen får kontakt med en man som kan ta sig in i folks drömmar och hoppas att han kan hjälpa dem att få tag på mördaren.

Filmen känns ganska förutsägbar och bjuder på få överraskningsmoment. Gillar dock idén som förklarar grunden till mardrömmarna och att monstret till viss del liknar det från Evil Dead.

Jag hade förväntat mig en lite "snyggare" film och fick nöja mig med några få fina bilder. Ofta var bilden ganska skakig, och annat var väl inte att vänta från mannen som gav oss Tetsuo.
Både i festivalprogram och på ett ställe på nätet så dras det kopplingar till Arkiv-X, något som jag ställer mig frågande till. Filmen har poliser och lite mystiska händelser, och det är kanske tillräckligt.
Vet inte hur denna filmen står upp mot andra japanska skräckfilmer då jag inte sett några tidigare. (5/10)

Filmfestival 1 (2007)

Så, då var årets filmfestival i Göteborg igång. Har köpt biljetter till nio filmer och tänker skriva lite om vad jag tycker om dem.

Först ut var Gretchen, en film som i programbladet beskrevs lite som Welcome to the Dollhouse. Jag gillar WTTD, så Gretchen hamnade på listan.
Visst kan man se lite koppling till WTTD med en lite udda tjej i konstiga kläder. Känslan i filmen är mer som en blandning mellan WTTD och Napoleon Dynamite med en huvudrollsinnehavare som känns lite för gammal för rollen som spelas.
Filmen handlar om Gretchen som bor hemma med sin mamma och har det struligt i skolan. Det skiter sig på skolan och hon skickas till ett hem för problematiska ungdomar. I grova drag kan man säga att den handlar om att finna sig själv och bli en person på egna ben.
Inledningsvis så undrade jag var filmen var på väg någonstans och den kändes lite vag. Men den tog sig efter ett tag blev allt mer roande och underhållande. I slutändan var den närmast söt.
Fotot var rätt snyggt med en hel del fina bilder. (7/10)

Ström igen

Ström, med Håkan Lidbo, Mats Almegård och Andreas Tilliander, är tillbaka med tio nya progam om elektronisk musik. Har skrivit lite om detta tidigare när de gjorde sin första serie av program. Alltid kul med program som spelar intressant musik och som vidgar min vyer lite mer.
Programmet sänds kl 21:30 på onsdagar, med repris dagen efter. Själv missar jag alltid dessa sändningar och får lyssna på programmen från hemsidan.

Ja se det snöar

Kontroll och paranoia genom radiostrålning

Den senaste tiden så har jag fått ett par saker som innehåller RFID och som hävdas göra mitt liv lite enklare. Tycker bara att det bygger på min paranoia.
Först fick jag en nyckelbricka som skall se till att ytterdörren till huset där min lägenhet ligger öppnas. Nu idag köpte jag ett månadskort för lokaltrafiken som börjat med RFID-kort för registreringen av resorna.
Visst blir det kanske lite smidigare med dörröppnande och påstigande av bussar och spårvagnar, men man introducerar även en kontrollmöjlighet för den som läser av RFID-brickan/kortet.
Rent av kan man kalla det integritetskränkande. Vad har hyresvärden att göra med när jag går in och ut genom min dörr? Varför skall lokaltrafiken kunna hålla koll på mitt resande?
Möjligen skulle det vara enklare att öppna dörren på fyllan, men jag kan inte komma på att det någonsin skulle ha varit något problem. Och vad det gäller resande på bussar och spårvagnar så var det betydligt roligare en gång i tiden att vika sina kuponger och stämpla dem, utan att någon registrerade var och när man reste.
RFID blir allt vanligare och det är inte uppenbart att det är ett framsteg att saker skulle bli enklare och säkrare. Till vilket pris?

Tandborstning och frukt

Klag har framkommit på att det postas alldeles för dåligt här. Så jag kan inte göra något annat än att krysta ur mig något väldigt viktigt.

Dagens viktighet handlar om varför det smakar fruktansvärt att t ex dricka apelsinjuice efter att man borstat tänderna med tandkräm.
En person tog sig mod och kontaktade en forskare som kunde svara på denna eviga fråga.
I korthet så kommer den äckliga smaken p g a att en ingridiens i tandkrämen blockerar sensorerna för sött på tungan. När man för en stund inte kan känna söt smak p g a tandborstningen så kommer man att uppleva något helt annat när man dricker t ex en fruktjuice.
Visserligen finns det ingen lösning på problemet, men man förstår iaf varför. Sedan kan man ju undra varför man behöver hälla i sig något sött direkt efter att man borstat tänderna. Bättre att ta lärdom av den hemska smaken och hålla sig undan söta saker och på sådant sätt spara gaddarna.