Mer serier

Jag har tidigare skrivit en väldigt kort bit om Lone Wolf & cub. Ville läsa lite fler serier i samma stil och hittade först Samurai Executioner. En serie av samma män som gjorde Lone Wolf & cub, Kazuo Koike och Goseki Kojima. Samurai Executioner liknar Lone Wolf & cub en hel del. Den utspelar sig ett par år innan Lone Wolf-serien och handlar om den ronin som innehar det ämbete, som shoguns testare av svärd, som Itto Ogami (Lone Wolf) kommer att ha senare, ett ämbete som Asaemon ärver efter sin far. Rent av är det Itto som kommer att ersätta Asaemon vad det lider.
Med samma författare och tecknare så liknar serierna varandra en hel del. Vad jag läst så skall serien vara väl eftersökt och det som beskrivs i den skall någorlunda väl beskriva hur det var i det feodla Japan, även om svärdskonsten i verkligheten inte kommer upp i klassen som den har i serien. En klart godkänd serie.

Nästa serie är Lady Snowblood. Det är en serie som utspelar sig lite senare än de två andra serierna som jag skrivit om. Tiden är sent 1800-tal och handlar om en flicka/kvinna som är född i hämdens tecken. Hennes mor sattes oskyldig i fängelse och hon såg till att bli gravid med Yuki, som serien handlar om, så att hon skulle lämna efter sig någon som kunde hämnas på de fyra personer som låg bakom att hon åkt i fängelse. Serien är skriven av Kazuo Koike, som skrev Samurai Executioner och Lone Wolf & cub, och tecknad av Kazuo Kamimura. Med annan tecknare så ser det lite annorlunda, men storyn är av liknande karaktär. Serien innehåller en hel del snusk, inget fel i sig, men det är nästan lite väl mycket och det känns inte alltid så motiverat. Kanske är det något som förklaras senare, har bara kommit till andra volymen än så länge. Klart läsvärd serie även denna.

Jobb för fysiker?

[CMH] på ångestgrottan skriver en bra text om akademikers lite problematiska arbetssituation efter examen och universitets roll i detta.
Något som snart kanske kommer att vara min verklighet om jag inte lyckas få tag på något jobb att gå vidare till efter min doktorsexamen. En examen som allt mer börjar kännas som en kedja och kula vid foten. 12 år på universitetet och sedan ut i arbetslöshet är ett hån mot både person som utbildningsanstalt.

Artikeln tillbaka

Igår, precis innan jag skulle gå och lägga mig, fick jag ett mail från tidskriftsredaktören dit jag skickat min artikel. Skulle jag kolla mailet nu eller skulle jag vänta med det till morgonen? Naturligtvis var jag av nyfikenhet tvungen att kolla vad granskaren skrivit. Dålig idé. Granskaren tyckte inte att jag gjort tillräckligt med ändringar och kunde inte godkänna artikeln för publikation. Inte något som man skall få reda på minuter innan man tänkt sig att somna. Utan att granska i detalj vad påpekandena var så var det läggdags.
Nu blev ett par minuter av vridande och vändande innan jag kunde somna.

Upp ur sängen och ner med lite frukost. Vänta en liten stund och sedan gå och simma ett par vändor. Ingenting stimulerar tanken som simmningen. Väl tillbaka från vattnet så var planen klar. Först läsa lite kvantfysik och följa lite sport. Det är ju OS. Sedan lunch och lite mer....errr...kvantfysik.
Angripandet av granskningsrapporten var planerad till någon gång under eftermiddagen. Under gångturen till kontoret slipades planen. Nytt te och en banan. Nu jäklar. Sätter mig ner och inser att granskaren verkar ha problem med att läsa manuskriptet och en hel del av påpekandet består av ett missförstånd som jag nu kan reda ut. Bra till att börja med. Att ta de enkla sakerna.
Den första rapporten som jag fick var inte så specifik, nu var rapporten mer i detalj och denna gången borde det lösa sig. Bara att ge sig på ändringarna och skicka tillbaka manuskriptet.

Filmfestival 7

Som jag nämnde i postningen senast så skulle festivalen sista film, för min del, vara en dokumentär om inspelningen av Pusher 2. Av detta så blev det intet då festivalorganisationen missat formatet på filmen och salen som vi skulle se filmen inte hade den 35 mm-projektor som krävdes. De ersatte filmen med någon annan film men vi valde att byta till filmen som visades i den andra salongen istället, The Producers. Tanken var att det borde vara en säker rolig film. Ack så fel man kan ha.
Filmen är välgjord och så, men rolig är den inte. Kändes mest som att se en gammal utdaterad komedi. Se hellre om orginalfilmen. Kan möjligtvis vara så att se musikalen live är kul, men denna musikalfilm är helt enkelt inte rolig nog för att vara underhållande.

Filmfestival 6

Sista kvällen för mig på festivalen var tänkt att gå i danskt gangstertema. Först med Pusher 3 och sedan en dokumentär om inspelningen av Pusher 2. Fick se den första filmen i alla fall, den andra blev inställd.
Av namnet så kan man förstå att filmen är den tredje i en serie. I serien som kretsar kring danska gangsters får man denna gång följa den åldrande gangstern Milo. Man har fått se Milo i de två tidigare filmerna. Som en central figur i Pusher och endast med i en scen i Pusher 2.
När man nu får se Milo så sitter han på ett möte för Anonyma Narkomaner då han försöker komma bort från sitt narkotikamissbruk. Det verkar som att han tröttnat på sitt gangsterliv och vill ändra på sig. Mot sig har han sina inre och yttre demoner.
Det mesta verkar gå emot den stackars Milo. Först visar sig den nya sändningen av knark innehålla extacy, Milo verkar vara en strikt heroinhandlare, och sedan så har han en väldigt krävande dotter som dagen till ära fyller år. Man bara sitter och väntar på en Cartman som hoppar fram och utbrister "You're busting my balls here!".
Filmen kan kännas lite seg, men jag tror att den skall avspegla Milos tillstånd i filmen och man känner hans ångest och stress.
Om man förväntar sig något som Frankes resa i Pusher så får man inget av den. Filmen liknar mer Pusher 2 om än ännu långsammare. Godkänd film med en del svart humor, som i de tidigare filmerna. Gillar man gangsterfilmer så skall man se den.

Musik i P2

Det senaste har jag upptäckt att Sveriges Radio P2 har ett par riktigt schysta program i sin tablå.
På onsdagarna så sänds det nu ett par specialprogram gjorda för programmet Monitor under namnet Ström. Programmet sänds under onsdagar kl 21:00-22:00 och leds av Andreas Tilliander, som har hjälp av Håkan Lidbo och Mats Almegård. Programmet är inriktat på elektronisk musik och lyckas väcka mitt intresse i alla fall. Riktigt bra musik.
I oktober skrev jag om Eldorado, som då bara sändes på nätet. Nu har programmet fått en fast programtid på riktiga radion torsdagar kl 22:30 och 90 minuter framåt. Fortfarande samma blandning av intresseväckande musik fast nu med något mer tjôt från Kjell, vilket var saknat av mig.

Till min räddning, p g a att jag alltid lyckas missa programmen när de sänds på vanliga radion, så kan man lyssna på programmen efteråt via nätet. Länkarna till eftersändningarna finns på respektive programs hemsida. Ström har visserligen en repris på traditionella radion, fast den missar jag också.

Filmfestival 5

Kvällens film var något så udda som en kinesisk skräckfilm. I alla fall så beskrevs den så i festivalprogrammet. Det skall vara den första skräckfilmen då de styrande i Kina tidigare inte tillåtit den typen av filmer. Filmens namn är Suffocation.
Vad kan man säga om den som skräckfilm då? Jag ser inte så mycket skräckfilm och är kanske inte så bevandrad i genrén som andra, men jag kommer inte fram till något annat än att filmen är inte bra. Hobbypsykologisk och skräckeffekter från första sidan i skräckfilmsboken. Enda anledningen som fick mig att inte somna var att jag fann glädje att förutsäga vilken form av bildeffekt som skulle komma i scenerna. Ofta fick jag någorlunda rätt.
Möjligtvis går det att förklara allt med att de inte är så vana att göra skräckfilmer i Kina och därför inte får till det bättre nu i början och att det kanske blir bättre i framtiden. Jag kommer i alla fall inte att hålla andan i väntan.

Filmfestival 4

Efter ett par dokumentärer så blev det återigen en spelfilm. Denna gång en norsk gangsterfilm som heter Izzat. Det blir den tredje norska filmen. Senare blir det två danska filmer som avslutning coh inga svenska filmer för mig på hela festivalen. Mest för att jag tycker att i stort sett all svensk film är pretentiös skit. Men åter till kvällens film.
Till en viss del så liknar Izzat Maffiabröder (Goodfellas), Martin Scorseses lysande film, i det att man får följa kamrater från unga år och se hur de kommer in i gangstervärlden och får följa dem under ett antal år från tidigt 80-tal och till mitten av 90-talet. Denna gång tre pakistanska kamrater i Oslo istället för tre italienska i Brooklyn i New York.
Gängledaren Saddiq ser att han kan ha användning för de tre kompisarna och de blir upptagna i gänget och blir Saddiqs hantlangare. De blir allt mer insyltade och belönade ju mer tiden går och brottsligheten blir allt grövre.
Kanske finns det lite att invända på skådespeleriet i filmen, vissa av birollerna är lite svaga. Huvudrollsinehavaren Emil Marwa funkar bra som Wasim.

Filmen är välgjord och har en vettig struktur. Intensiteten i actionscenerna funkar och man bryr sig verkligen om Wasim. Skall bli intressant att se vad regissören, Ulrik Imtiaz Rolfsen, kommer att göra framöver. Han sa under utfrågningen efter filmen att målet med den var att göra en underhållande film, och jag tycker att han lyckats.
Filmen visas imorgon fredag och på lördag på festivalen och det finns kvar hyffsat med biljetter. Min rekommendation är att ni springer och köper biljetter om ni, som jag, gillar gangsterfilmer.

Bilden är från utfrågningen efter filmen med Emil längst till vänster och Ulrik bredvid honom.

Filmfestival 3

Idag var jag och såg min tredje film på festivalen. Ytterligare en dokumentär. Denna gång en om Diego Armando Mardona. En rapport från denna fina fotbollsdokumentär har jag lagt upp på Bara ben på Glenn Hysén.